Dagbok från "Team Sweden" under
SWAT Round-up tävlingen 2007
SWAT Roundup International –
Team Piketen Sweden i samarbete med Aimpoint.
Team Piketen Sweden är en ideell förening som vid sidan av ordinarie tjänstgöring hos stockholmspolisens piketenhet även bedriver praktiskt skytte på fritiden. Under några års tid har vi deltagit i en tävling för polisiära insatsstyrkor som anordnas i Florida, USA. Tävlingen, SWAT Roundup International, är en tävling för nationella och internationella insatsstyrkor och har förutom nationella lag även deltagande lag från bl.a. Tyskland, Brasilien och Sydkorea. Årets tävling som hölls mellan den 4-9 november i Orlando, Florida var den 25: e i ordningen och tävlingen är den största i sitt slag i världen med 67 deltagande lag varav 15 var utländska lag. Under tävlingen, som pågår under 5 dagar, bedrivs även en omfattande mässverksamhet där utrustning, säkerhets- och utbildningsmaterial förevisas.
För att vi skall kunna konkurrera på lika villkor med övriga lag har Aimpoint bl.a. ställt upp med att låna ut den senaste och bästa utrustningen vad gäller sikten som finns att tillgå på marknaden.
Vi anlände till Orlando under torsdagsnatten och åkte redan på fredagen ut till tävlingsområdet för att förbereda oss inför tävlingen som skulle börja på måndagen den 4 november. På plats flöt alla förberedelser på till dess att vi insåg att de vapen vi genom kontakter skulle få låna på plats inte fanns tillgängliga. Tack vare våra goda kontakter med Aimpont lyckades vi genom ett gediget arbete av Brian Lisankie på Aimpoint USA få låna både vapen och sikten och det hela löste sig under lördagen.
Söndagen var lite av vilodag för laget fram till kvällen då arrangörerna invigde tävlingen med barbeque, tal och en laser- och fyrverkerishow arrangerad av Disney som slår allt vi tidigare skådat.
På måndag skulle tävlingens första moment, Hostage rescue, gå av stapeln vid 12.00 och genom lottdragning visade det sig att Team Piketen Sweden skulle starta först av alla lag. Momentet är ett s.k. ”blind event” där samtliga förutsättningar för hur momentet var upplagt var helt okända för de tävlande. Momentet visade sig innehålla både prickskytte, gisslanssituationer, dörrforcering och komplicerat pistol- och mp5 skytte där Aimpoints riktmedel kom väl till pass. Vi kunde summera det hela med att det var ett mycket bra och roligt upplagt moment där vi gjorde några mindre misstag men att vi gjorde en mycket bra prestation och slutade som 17:e lag och placerade oss främst av samtliga utländska lag. Som anekdot kan nämnas att sista lag som genomförde momentet startade kl. 05.00, dvs. 17 timmar efter det att vi startade. Man kan lugnt säga att vi i efterhand var nöjda med att ha startat som första lag.
Tisdagens moment, Pritcher Scramble, är en klassiker som genomförts så länge tävlingen existerat. Den är döpt efter en omkommen SWAT-operatör och mer eller mindre orsaken till att hela tävlingen ser ut som den gör idag. En kortfattad beskrivning av momentet är att laget genomför en kortare hinderbana och under tiden skall man skjuta med både gasvapen, less lethalvapen, hagelgevär, pistol och förstärkningsvapen på både fasta och rörliga mål samt dessemellan forcera en ståldörr. Hela momentet genomförs med skyddsmask. Eftersom de olika skjutmomenten lottas precis innan man startar krävs det att samtliga lagmedlemmar till fullo kan hantera de olika vapentyperna och de olika skjutmomenten. Momentet belönar så till vida mångsidiga operatörer och en bra organisation. Även vid detta moment hade vi stor hjälp av de produkter som Aimpint tillhandahållit. Vi gjorde återigen en bra prestation och slutade på 13:e plats och som näst bästa utländska lag. Efter två genomförda moment låg vi på en sammanlagd 11:e plats och kände att vi hade bra häng på en topplacering. Som ivrig påhejare hade Daniel Adolfsson från Aimpoint Sverige anlänt då han för Aimpoints räkning deltog i mässan.
Onsdagens moment, Tower Scramble, är en spektakulär tillställning där lagets 5 deltagare bl.a. skall genomföra en tuff löpning på ca 400-600 m, klättra upp i ett 25 m högt torn, förankra medhavda rep och därefter rappellera ner från tornet. Skjutmomenten är att två av lagets deltagare skall träffa sammanlagt 4 st reaktiva mål med prickskyttevapen med en begränsad mängd ammunition dels från marken men även uppe från tornet. De övriga 3 tävlande skall i sin tur träffa sammanlagt 36 reaktiva mål med pistol. Vi hoppades och trodde innan start på en bra placering som skulle kunna ta oss ännu högre upp i den sammanlagda ställningen. Allt såg bra ut till dess att momentet började lida mot sitt slut och den ene av våra två prickskyttar skulle rappellera ner från tornet och springa in i mål då hans vapenrem lossnade med följden att han tappade vapnet. Detta renderade en omfattande tidsmässig bestraffning och istället för en placering någonstans bland de 7-15 främsta slutade vi dagen som 59:a. Detta innebar att vi i praktiken var borta från toppstriden i den sammanlagda tävlingen och detta innebar en rejäl mental uppförsbacke.
Torsdagens moment, Officer rescue, innefattar inte mindre en två prickskyttemoment för en deltagare och för övriga deltagare paddling i RIB-båt, forcering av gallergrind samt reaktivt pistolskytte och därefter evakuering av en 80 kg tung docka. Vi var fast beslutna om att göra ett bra genomförande och visa att gårdagens missräkning inte skulle knäcka oss. Vi insåg dock att vi hade en kraftig nackdel när det uppdagades att ett av prickskyttemomenten skulle genomföras i en gungande båt. Hade vi haft möjlighet skulle vi därför ha använt oss av ett halvautomatiskt gevär. Som det blev nu var det i praktiken en omöjlig uppgift för vår prickskytt då varje laddrörelse satte båten i gungning. Då vi summerade dagen konstaterade vi att vi återigen gjort en bra prestation och det räckte till en 33:e plats trots underläget i möjligheten att välja vapen vid prickskyttet.
Fredagens moment, Obstacle Course, en hinderbana som är är en nationellt framtagen bana utformad för insatspoliser i flertalet stater i USA. Man använder denna bana bl.a. som inträdesprov för antagning till SWAT, ERT, ESU och motsvarande polisiära insatsenheter i USA. Alla som genomfört denna bana i sin helhet kan nog skriva under på att det är bland det jobbigaste man kan ge sig i kast med, om man ens klarar av att fullfölja den. Vi kan bara konstatera att det inte finns något motsvarande i Sverige. Laget gör en formidabel arbetsinsats och slutför banan på tiden 4 min och 31 sek. Detta räckte till en 13:e placering och troligen det bästa genomförandet vi någonsin gjort på denna bana.
Parallellt med hinderbanan genomfördes under fredagen en prickskyttetävling där två av våra lagmedlemmar deltog. Momentet består av att man med en högst begränsad mängd ammunition skall träffa ett antal mål från 100 m upp till 550 m så snabbt som möjligt. Då röken hade lagt sig visade det sig att våra skyttar gjort ett mycket bra jobb och att det som tidigare år höll på att bli en svensk som vann tävlingen. Då Jonas skulle skjuta det sista skottet hade han den klart bästa tiden. Millimetrarna var dock inte på hans sida så istället för en överlägsen vinst blev det en mycket hedrande 11:e plats.
Fredagen avslutades med bankett och prisutdelning på kvällen. Vinnarna blev Orange county sheriffs Office och Team Piketen Sweden slutade på 27:e plats.
Då vi summerar deltagandet kan vi inte känna oss annat en nöjda med vår prestation. Vi konstaterar att vi gjort ett ytterst konkurrenskraftigt deltagande men att vi på grund av oförutsedda händelser inte räckte ända fram. Det är dock inte utan att man tänker på om inte om hade varit hur det hade slutat då. Vi kan vidare konstatera att samarbetet med Aimpoint varit till stort gagn för våra prestationer och vill härmed tacka för stödet som Ni bidragit med.
Team Piketen Sweden
|
|
Sydafrika
2005-03-16 tom 2005-07-09
Jag vill med denna text berätta om mina månader i Sydafrika samt passa på att tacka för den sponsring som Aimpoint ställde upp med i samband med mitt stora äventyr. Maria Andersson
Drömmen om Afrika - inte bara en dröm!
Vad skulle du göra om du hade 4 månader till förfogande och inga förpliktelser hemmavid att ombesörja? För mig blev detta verklighet våren 2005 och jag visste precis vad jag skulle nyttja min tid till! Vad passar bättre än att förverkliga en barndomsdröm!? Ända sedan jag den första gången läste om jakt på den afrikanska kontinenten med alla de för mig exotiska och sagoliknande djuren har jag drömt om att en gång få besöka och prova på detta på plats. Sagt och gjort! Den 15 mars 2005 lämnade jag Sverige för att tilbringa 4 månader i Sydafrika. Följ med mig på min resa…
Klockan är 05.00, ute är det -24 grader och jag står på flygplatsen i Umeå. Det är den 15 mars 2005 och jag står på tröskeln till en fyra månader lång Afrikavistelse. En dröm har blivit verklighet, efter månader av förberedelser, flertalet vaccinationer, oräkneliga telefonsamtal till myndigheter. Nu äntligen skall det betala sig i form av mitt livs äventyr!
Ett stipendie ger mig möjlighet att studera hur jaktturism bedrivs. Detta ska jag göra hos Nyati Hunting & ECO safaris på plats i Sydafrika. Jag ska gå som lärling hos en professionell jägare och lära mig hur en jaktcamp sköts, hur kunder tas emot, hur planering och jakt genomförs, omhändertagandet av trofeer mm. Jag ska bo hos en Sydafrikansk familj bestående av Martin och Maritsa och deras två söner. Familjen bor på och driver jaktfarmen Inkasi Camp, belägen i nordöstra Sydafrika. Provinsen heter Limpopo province och det är här man jagar ”the big five”!
Varning för flodhästar!
Resan till på Johannesburg International tar mig totalt 26h. När jag landar i Sydafrika på förmiddagen den 16 mars är det varmt, +25 grader. Nära 50 graders skillnad jämfört med Umeå! Drar genast på mig en förkylning, dock av det lättare slaget… Det är första gången jag reser med vapen och ammunition och det fungerar klanderfritt.
Jag möter Maritsa på flygplatsen och hon skjutsar mig de sista 500 km till slutdestinationen Inkasi Lodge. Bilresan tar 6 timmar men jag hinner inte se mycket av omgivningarna under färden då det mörknar snabbt. Människor och kreatur korsar motorvägen och varningstrianglar för flodhästar dyker upp lite nu och då. En märklig känsla att sitta i baksätet på en nedlastad Ford och se flodhästar susa förbi på varningstrianglarna…
Mitt ute i ingenstans stannar vi och äter middag på en charmig liten “bushpub” som genast blir en favorit. Vi sitter ute, under bar himmel, det är varmt och mörkt och cikadorna spelar högt. Stjärnorna lyser starkt och de verkar närmare här på något konstigt vis...Vi träffar Martin som är licensierad pro hunter och outfitter vilket ger honom möjligheterna att bedriva eget jaktföretag.
Efter middagen kör vi de sista kilometrarna till Inkasi camp och när vi kört igenom grinden till campen ser jag plötsligt en massa ögon i mörkret. Från flaket på pick-upen syns en buffelhjord beta på ca 10 m håll. Det är spännande och nervkittlande! Jag njuter av värmen, lukterna, ljuden. Vilken start!
Packa lätt
Mitt försök att packa lätt gick inte speciellt bra. Trots mina 24 kg packning tog jag mig ändå till Sydafrika utan komplikationer. Nedan kan du se vad jag min utrustning bl a bestod av:
1st SAKO 75 Hunter i kaliber .300 Winchester Magnum med riktmedel Swarovski HV 3-9*36. 1st aimpoint 7000L, ca 4 kg ammunition Norma Oryx 13 gram, vapenvårdskit + rengöringsset för kikare, hörselskydd Sordin Supreme Pro, handkikare 8*32, Kamera + 20st filmrullar, ASA 100+400, dagbok, diverse kläder från Chevalier (Jaktbyxor + Skjorta, Keps, Mössa & Vantar, Shorts & T-shirts, Sandaler), Knivar från EKA och Fällkniven, Dokument (t ex kopior på pass, jägareexamensbevis, försäkringsbevis, uppehållstillstånd, temporär vapenlicens i SA mm) samt stipendieplanering + rapportmallar.
En jaktelevs vardag
En vanlig dag på jaktcampen såg ut så här:
04.30. Frukost förbereds och gästerna väcks. Packar matsäck och dryck. Avfärd till jaktområde för dagens första såt.
06.00 Jaktstart. När jaktbart vilt eller färska spår skådas börjas smygjakten.
Jaktformen kan vara relativt krävande för den otränade då den innebär mycket böjda kroppsställningar och taggbuskarna gör det besvärligt att ta sig fram. Solen gör sig också påmind och jakten bedrivs tidig morgon och sen eftermiddag för att skona både människor och djur ifrån den värsta hettan.
11.00 Paus för brunch, i fält eller hemma på campen. Vila några timmar då solen står som högst. Förberedelse av middag om vi är på campen.
14.30 Serverar kaffe/the innan vi åter ger oss ut på jakt. Kylväskorna packas och vi lämnar lodgen vid 15-tiden för att göra dagens andra såt. Vi jagar tills det mörknar och solen går ner ungefär kl. 18.00.
18.00 Hemma igen och gästerna diskuterar dagens jakt runt lägerelden då jag mfl förbereder middagen. Middagen består vanligtvis av grillat viltkött, något som Sydafrikanerna kan tillaga väldigt bra. I säng vid 22-tiden (förhoppningsvis).
Det är långa dagar och lite sömn, men ack så roligt!
Zebra jakten!
Under min fritid hinner jag med lite egen jakt också. Jag jagar bland annat zebra och impala. När jag inte jagar, roar jag mig med att studera fåglar, träna på hornbedömningar eller på att göra ansmygningar. Vårtsvin är tacksamma att träna på och jag förbättrar mina ansmygningar till ca 10m avstånd i hyffsat öppen terräng.
Ett av mina starkaste minnen från sydafrika kommer att vara min zebra jakt. Under två veckors tid jagar jag en speciell zebra. Jag tycker om att jaga under de här förhållandena. Lite prylar behöver tas med. Ett par bra skor med mjuka sulor för tysta ansmygningar. En kniv i bältet, gröna kläder, hörselskydden på huvudet och bössan i handen (för snabba skott). Då ger vi oss ut på jakt.
Långa sträckor skall avverkas, många ansmygningar blir det innan jag får ett bra skottillfälle. Den täta terrängen gör det svårt att få bra skotttillfällen men till slut lyckas jag dock och djuret blir kvar efter första skottet. Jag är så glad!
Martin, professionell jägare och outfitter (även ett förflutet som andra bäste prickskytt i Sydafrika) berömmer Aimpoint siktet och blir genast intresserad av att använda det på sitt backup vapen då snabba skott i tät terräng är vardag för PH’n. Aimpoint siktet jag hade med mig till Sydafrika lämnade jag kvar där att användas på ett back-up vapen av kaliber.458. Aimpoints produkter är kända i Sydafrika och passar bra att använda i tät bush där korta skotthåll ofta blir verklighet. Att rekommendera är att medta två riktmedel. Givetvis finns det riktmedel att inhandla i Sydafrika men vid jakt befinner du dig ofta långt ifrån civilisation och jaktbutiker och ett extra riktmedel kan vara skillnad mellan fortsatt eller avbruten jaktresa.
Själv alternerade jag mellan Aimpoint sikte och kikarsikte beroende på jaktterräng samt att det också är väldigt bra med ett extra riktmedel om ett skulle gå sönder.
Jag kan med de varmaste rekommendera Aimpoints produkter att användas för jakt i den täta Sydafrikanska bushen . Aimpoint siktet klarade den sydafrikanska värmen, sanden och solen mycket bra. Jag kunde inte märka något slitage och utrustningen fungerade som sagt utmärkt!
Jag vill med denna berättelse återigen säga – Tack! för all den hjälp jag fick i samband med min Afrikaresa. Kunskaperna jag fått kommer jag få stor nytta av i samband med mina studier till Jägmästare som påbörjades augusti 2005.
Tack för den här gången och jag hoppas att vi snart hörs igen!
Mvh/ Maria Andersson
Maila till:miaofjamtland@yahoo.se
|
|
Dagbok från "Team Sweden" under
SWAT Round-up tävlingen
Äntligen!
Efter placeringarna 11,10,9 var det äntligen dags för en plats på pallen och ett brons, vad sköööönt.
Vi har hela tiden känt att vi har haft kapaciteten att ge jänkarna en hård match men vi har fallit på mållinjen varje gång.
Det svåra med tävlingen är att kunna vara jämn i fem dagar och göra
5 bra tävlingar i tävlingen, eftersom vi hela tiden ligger på gränsen och
vår maxkapacitet så balanserar vi hela tiden mellan triumf och fiasko.
Tidigare år har vi presterat toppresultat en dag för att sedan göra mindre bra resultat nästa dag. Hemligheten med tävlingen är att vara med i topp tio varje dag vilket resulterar i en bra slutplacering i slutändan.
3.e plats och bästa internationella lag är som sagt är Team Swedens bästa placering hittills. Är vi då nöjda?
Givetvis är vi glada och nöjda men tittar man på poängen vi har upp till tvåan och ettan så känner vi att vi kan nå ända fram.
Ska sanningen fram så gjorde vi inte 5 st 100 % dagar. Det var några små detaljer som gjorde att vi tappade bla 12 poäng dag två och fem poäng dag 1. Skulle vi ha spikat dessa två grenar hade vi varit totalvinnare med 1 poäng. Så hårt är det. Vi är dock inte ensamma att använda oss av ordet OM.
Våra landsmän piketen Stockholm landade på plats 22, skulle de inte haft oturen att tappa vapnet i första grenen hade de hamnat topp 8.
Som vanligt stod Orange County Sherriffs office som värd för den 23 upplagan av Swat Round up international. Vi har alltid fått en vänligt bemötande och nu har de även börjat känna igen oss.
En stor och proffsig organisation får oss tävlande att uppleva en härlig tävlingsvecka med blod svett och tårar. Förutom tävlingar pågår utbildningar och seminarier under förmiddagarna och tävlingarna startar vid kl 12.00. det pågår även en stor mässa/utställning under tis-tor där flera stora företag är representerade och visar våra produkter. Det är även väldigt roligt att Svenska Aimpoint som har stöttat oss genom alla år finns på plats. En fantastisk produkt som hjälper oss både på tävling och i tjänsten år efter år. Ett stort tack till ER.
Som sagt, äntligen, efter tre tidigare försök landade vi till slut på pallen. Som vanligt anlände vi torsdag kväll för att kunna träna fredag, lördag, söndag. Tyvärr kunde vi inte träna lördag pga att ranchen var tvungen att stänga för att ordningsställa alla banor inför veckan. Vi hade dock en bra träningsdag på fredag och fick även en bra söndag förmiddag, så vi kände att vi var bra förberedda inför tävlingen. Allt är förstås relativt våra Ungerska kollegor som blev bästa internationella lag föra året hade förberett sig på hemmaplan i fyra månader samt hade redan befunnit sig på plats en vecka före oss.
Man skall även ta med i beräkningen att vissa Swat teams/myndigheter skickar rena tävlingslag som förberett sig månader i förväg. De lokala lagen har även gjort identiska banor på hemmaplan allt för att kunna förbereda sig på bästa sätt. Vilket gör våran prestation en bättre, om man får vara lite stolt.
Vårt mål med tävlingen i år var att ta oss in på topp fem samt bli bästa internationella lag samt inte göra några stora misstag.
Inför årets tävling hade man lagt in ett helt nytt moment samt ändrat/försvårat tre av de andra grenarna. Den gren som inte var förändrad från förra året var hinderbanan, den behövs inte ändras, den är hemsk som den är, jag lovar. I stort var de samma moment i de tre övriga men man hade försvårat momenten genom att man först vid startlinjen fick direktiv vad varje individ skulle göra.
Detta passade oss alldeles utmärkt vi är vana att arbeta individuellt samt omfallsplanera.
Hostage rescue. Dag 1
Som vanligt var det spänt och lite nervöst på startlinjen när det var dags för start i gren 1. Tre snabba välriktade skott av snipern, distraktionsgranat och varje operatör skulle skjuta ut två mål var. Det fanns bad guys, bad guys med gisslan samt icke skjutbara mål. Tävlingens snabbaste moment. Vi slutade elva
och fick en ok start, vi var med. Ungrarna några platser före.
Dag två.
Har varit en av våra bättre grenar, innan start fick vi reda på att Ungrarna bomat 4 skott och fått 40 sekunders tillägg, ett guldläge att ta kommandot. Till saken hör att Ungrarna varje år vunnit hinderbanan vilket gör att vi behöver några poängs försprång inför hinderbanan. Vi är bra skyttar och brukar skjuta fullt.
När vi kom i mål fick vi en bra löptid och vi låg bra till. Vad händer,,, vi hade missat 3 skott. Tillägg 30 sekunder och en 18 plats. Som tur är hade även de bättre lagen haft lite stolpe ut .
Dag 3
Ett helt nytt moment där vi kände att vi återigen hade en chans att köra en bra dag. Våra snipers hade varsitt skott och var tvungna att sätt dem. Själva fick vi paddla båt, forcera en grind skjuta plates och därefter rädda en kollega. Det flöt bra utan större missöden och årets bästa placering hittills. För det Ungerska laget fick lite grus i maskineriet och vi var nu bästa internationella lag. Dock inte ett tillräckligt stort försprång.
Dag fyra Tower Scrable.
Ett moment där det inte fanns utrymme att spara på batterierna och mjölksyran sprutar ur öronen under fyra minuter. Jag skulle vilja jämföra momentet med ett 400 meters lopp och upploppet innehållande precisions skytte och rappellering i hög fart. Passade oss utmärkt och landade på 5 plats när dagen var slut. Ungrarna tappade åter placering och vi var nu 14 pinnar före Ungrarna. Gjorde bara vi vårt jobb på hinderbanan var titeln som bästa utländska lag i hamn, och revansch från förra året.
Dag 5 obstacle course.
Det är alltid samma obehagliga känsla när man vet att man skall ta ut sig max under ca 4 minuter och med största sannolikhet kommer man att spy av utmattning när man kommer i mål. Det hemska med denna hinderbana är att det inte finns utrymme att vila någonstans under banan, utan det ena hindret följer det andra. En svensk klassisk hinderbana innehåller betydligt mer löpning, en lättare form av vila.
Framåt kl 14.00 började det närma sig till start. Under veckan hade vi arbetat upp oss till en delad 5-6 plats med ett av hemmalagen, 2002 års vinnare. Sista dagen har en startordning där det lag som ligger sist i tävlingen startar och det ledande laget går ut som sista och kan springa in som vinnare. Tidigare år har vi haft en bästa tid på 4.20 och då tyckte vi att vi hade gjort ett bra löp. När det började närma sig start informerade vår team leader Conny att vi var tvungna att springa in på under 4.10 för att behålla får placering som bästa internationella lag. En tid som vi inte hade gjort förut. Vi hade slipat på tekniken tidigare under vecka så vi visste att det inte var omöjligt. Samtidigt som vi visste att gjorde vi en bra tid så kanske det fanns en möjlighet att klättra i sammandraget.
Ready steady go, för sista gången och fyra minuters njutning var igång. 3.55 sekunder senare var vi i mål och titeln som bästa utlänningar var säkrade så även 5 platsen. Nu var det bara och vänta och se om lagen framför oss kunde hålla undan. Yes lag 3 och 4 viker ner sig och vi ligger trea när två lag återstår.
Dock är de alldeles för starka på hinderbanan och vi står trötta och blöta med en säkrad tredjeplats. Dock väldigt glada.
Go Sweden go.
Vid pennan Thomas Forsström Team Sweden
|
|
Vinnarna av Aimpoints sikte under Jakt och Fiske mässa
i Bosjökloster (27-28/8)
Bosjökloster
Under Jakt och Fiske mässan på Bosjökloster anordnade Aimpoint en
”Brukarenkät” för att få en kartläggning över Sveriges jägare.
2 stycken Aimpoint sikten stod på spel och alla som fyllde i enkäten
fick chansen att delta i dragningen. Vi drog en vinnare på lördag och en
vinnare på söndag.
Lördags vinnaren heter:
Tonny Lindell från Hässleholm
Söndags vinnaren heter:
Lars Karlsson från Rottne
Vi från Aimpoint tackar alla besökare som hälsade på i vår montern
men vi adresserar ett speciellt tack till alla som fyllde i enkäten.
|
|
Vinnarna av Aimpoints kalkonjaktstävling
Kalkonjakten 2005
Under 2004 anordnade Aimpoint en ”Kalkonjaktstävling” för att fira 750.000 tillverkade rödpunktssikten. Köpte du ett Aimpoint sikte under 2004 var du med och tävlade om en Kalkonjakt i Texas, under förutsättning att man kom ihåg att skicka in tävlingsfoldern.
Vinnare nummer ett av tävlingen blev Tim Bjelvemar från Göteborg, siktet såldes av Andreas Bondesson på JG Jakt i Sävedalen. Vinnare nummer två blev Sven Aronsson från Norrköping och här såldes siktet av Stefan Träskman på Djurbergs Järn i Söderköping. Naturligtvis fick Andreas och Stefan också följa med till Texas där jakten genomfördes.
Den 5:e april flög vi i samlad trupp till San Angelo i Texas och till Wildlife Systems ranch en timmes bilväg från San Angelo.
Det var förväntansfulla jägare som klev av ”Trucken” när vi äntligen var framme. Miljön är väl inte vad man är van vid direkt, Texas är stort, mycket stort och lite exotiskt för en nordbo. Vidsträckta vyer av grässavanner blandat med krokiga låga träd, kaktusar och oljepumpar som står och tuffar.
Vid kalkonjakt är det viktigt att man ”smälter” in i miljön, därför är det camouflage mönstrat som gäller på allt. Sikte, vapen, kängorna, kepsen, vantar och ansiktsskydd går åt för att man inte ska röja sig. Kalkonen ser otroligt bra och man får passa sig för att blinka när fågeln kommer nära. För att locka in kalkonen används en massa olika redskap. Det som lekmännen använder är en liten trälåda med ett lock som är fastsatt med en skruv i ena änden. Locket dras från sida till sida över vaxade kanter och man får då ett tjutande/kaklande läte som drar till sig tupparna.
Jakten gick mycket bra för samtliga deltagare och vi sköt totalt 13 stycken kalkoner fördelat på 7 jägare. Som souvenirer tar man stjärtfjädrarna, sporrarna på fötterna samt hakskägget. En av deltagarna valde en helfågelsinstallation och kommer så småningom att finnas att beskåda i JG Jakts butik i Sävedalen.
Vi från Aimpoint tackar samtliga konsumenter och handlare som har varit med och tävlat. Naturligtvis hade vi sett att alla som deltagit i tävlingen hade fått uppleva vad vi har gjort, men då vore det ingen tävling.
Nedan visar vi bilder vi tog under vår jaktresa.
Med vänlig hälsning
Daniel Adolfsson
|
|
[no image selected]
|
|
|
|
