30 år med rödpunkt på drillingen
När Kenneth Andersson började använda Aimpoint på sin drilling på 1990-talet var det många som höjde på ögonbrynen. Trettio år och 30 000–35 000 skott senare har han aldrig bytt tillbaka.
Kenneth har jagat sedan barnsben i sydvästra Skåne. Drillingen – ett kombinationsvapen med två hagelpipor och en kulpipa – är hans naturliga val för allt från fågel och rådjur till dovhjort, vildsvin och räv. Den följer också med till lerduvebanan, där han tränar med exakt samma vapen som han jagar med.
– Men då har jag så klart inga kulpatroner med mig, säger han.
Han köpte sitt första Aimpoint-sikte 1995, efter att ha sett en annan jägare använda rödpunktsikte på en drilling under en jakt i Småland.
– Jag tyckte det var mycket lättare. Jag fick ett helt annat seende med den röda punkten.
Det är fortfarande hans enklaste förklaring. Siktet gör inte jobbet åt skytten – det krävs träning, anläggning och upprepning. Men när samspelet mellan öga, vapen och mål sitter, blir punkten en del av rörelsen.
– Punkten blir som min förlängda pipa.
När Kenneth började var lösningen ovanlig nog för att väcka blickar, både hemma och utomlands.
– Folk tittade och undrade vad det var.
Han brydde sig inte. Det fungerade, så han fortsatte.
I dag tränar han regelbundet på Trelleborgs jaktskytteklubb tillsammans med ett gäng som känt varandra länge – flera har tidigare tävlat på hög nivå. Numera handlar träffarna minst lika mycket om kamratskap som resultat: man skjuter, dricker kaffe, pratar lite. För Kenneth är den träningen inte bara förberedelse inför jakt – det är ett intresse i sig, ett sätt att hålla rutinerna levande och fortsätta utvecklas som skytt.
– Man måste träna, men när det väl sitter känns det naturligt.
Efter snart 30 år är slutsatsen enkel: Kenneth valde inte rödpunkten för att den var ny eller annorlunda. Han valde den för att den fungerade – och det är fortfarande skälet han håller fast vid den.
